Hem / Mitt Eget Fiske / Tankar om fiske / En fiskares minnen / En fiskares minnen, del 1

En fiskares minnen, del 1

Lita aldrig på en död gädda!

Ända till så långt jag kan minnas tillbaka så har fisket funnits med. Både på pappas och mammas sida fanns människor som var mycket ute i skog och mark. Det plockades svamp och bär, det jagades och framför allt så fiskades det.

Ett av de tidigaste minnena jag har av fiske är när min pappa Bosse och fasters man Åke kom hemdragandes med en jättegädda tagen i sjön Örsjön i Skåne. Just den här dagen så var familjen samlad hemma hos farmor och farfar på middag. Jag var nog runt fyra år. Jag minns att jag hade frågat om jag fick följa med och fiska, men inte fick. Varför vet jag inte.

Jag har inte så starka minnen av just den dagen, men ett riktigt starkt minne är av en gädda. En gädda som ligger och ser farlig ut på en nyklippt och sommargrön gräsmatta. Gäddan är jättestor i mitt minne, och alla de sylvassa vita tänderna glänser i solen där den ligger med öppen käft. Jag minns just det där med tänderna väldigt starkt, och bilden av gäddkäften är fortfarande väldigt tydlig för mig. Nu var jag ju bara runt fyra år, och jag var dessutom rätt tanig som grabb, så i jämförelse så kanske gäddan inte var så speciellt stor egentligen. Men den var det för mig, just där och då.

Jag kommer ihåg att bilen körde upp för backen upp till huset, och hur pappa kom in och hämtade oss inne i huset för att vi skulle komma ut och titta på gäddan. Jag kommer också ihåg exakt vad han sa till mig om gäddor, och också vad som sedan hände. Pappa sa nämligen åt mig att man aldrig ska lita på en gädda! Inte ens en död gädda!

Anledningen till att pappa sa just så var att jag hade sträckt mig fram för att känna på de glänsande och spetsiga tänderna. Ja trots att, och kanske just för att, jag tyckte att tänderna såg farliga ut så ville jag känna på dem. Pappa flyttade lite på mig och gick fram till gäddan. Han skulle nu visa varför man aldrig ska lita på en död gädda, och hur det kunde gå om man gjorde det! Han tog en pinne och petade den en bit in i munnen på gäddan. Ingenting hände. Han petade lite till och förklarade samtidigt att även fast en gädda är död så har den huggreflexer. Ingenting hände.

Just här är mina minnesbilder suddiga, så jag kan inte redogöra för varför eller hur det gick till när det hände sig som det gjorde. Det som hände var nämligen att min pappa plötsligt satt fast med handen i gäddans käft! Jag har för mig att det blev smått kalabalik och att farbror Åke fick hjälpa till att bända loss pappas hand ur den döda gäddans käft. Som sagt så minns jag inte varför det blev som det blev, men jag kan väl ana att pappa blivit lite less på gäddan som snuvat honom när han skulle ge mig en lektion i hur man ska hantera en död gädda.

Ja vad vet jag, jag var ju bara fyra år! Men hur nu än den där lektionen gick till, så lärde jag mig iallafall att aldrig lita på en död gädda! Och det bästa av allt, det var att jag från där och då blev ordentligt intresserad av fiske…

Fiska På! (och lita aldrig på en död gädda du heller =)  )

A S F / M Bozell

 

Om A S F / Magnus Bozell

En helt vanlig pappa och man som älskar i stort sett allt som har med fiske att göra! Fiskar helst med fluga och lätt spinn efter Öring, Harr, Abborre och Gädda i älvar, åar, hav, sjöar och tjärnar. Fiskeintresset började i unga år när jag fick följa med min idol och morfar på bäckmete i Rämmaån i Älvdalen, inkletad i äkta gammal Bäckolja av mormor...

Se Även

Hemulån i Mora är vacker men svår att fiska fluga i

Äntligen är fisket igång på riktigt!

Våren har varit lång, kall och segdragen, men nu är värmen här och fisket har …

Kommentera